Vestmannaöarna

Vestmannaöarna var bebodda redan före den egentliga kolonisationen av Island. Öarnas historia är färgrik och saknar inte fasansfulla inslag. Det var inte bara havets makter som hade invånarna i sitt grepp, utan tidvis också fientligt sinnade människor utifrån. Tre skeppslaster turkiska sjörövare anföll öarna år 1627. Många öbor blev dräpta, de flesta (242) togs tillfånga och fördes bort som slavar. Ett fåtal sökte skydd i grottor och lyckades behålla sin frihet. Allt av värde rövades bort och kyrkan brändes ner. Några av de tillfångatagna Vestmannaöborna lyckades man återinlösa senare. Tack vare pastor Ólafur Egilssons bok om de turkiska sjörövarnas strandhugg finns händelseförloppet dokumenterat i skrift. Den muntliga traditionen har dessutom gett liv åt tiotals frodiga folksägner om människöden i turkarnas land.

I dag är Vestmannaöarna mest kända för vulkanutbrottet år 1973, då huvudön Heimaey (Hemön) till följd av dramatiska händelser fick ett nytt fjäll och blev större också till ytan. Den 23 januari år 1973 bröt sig en 1600 meter lång eldsprutande krater fram på den östra sidan av ön. Ubrottet satte i gång mitt i natten, men lyckliga omständigheter gjorde att hela fiskeflottan låg i hamn, och redan under morgonnatten kunde öborna evakueras. Lavan och den heta askan åstadkom stora skador och utbrottet, som på köpet gav Heimaey ett par kvadratkilometer nytt land, fortsatte ända in i juni. Öbornas största bekymmer gällde ändå hamnens öde. Lavaströmmen såg ut att ta sikte rakt på den livsviktiga hamnen. Brandmanskapet beslöt att spruta iskallt havsvatten direkt mot den glödande lavaströmmen för att hindra dess framfart. Det lyckades över förväntan och det märkvärdiga är att öborna nu fick sin bäst skyddade hamn genom tiderna.

Det här blev avgörande för bebyggelsens öde. Genast när vulkanutbrottet var över började man ihärdigt rensa staden på aska. På plats fanns också frivilliga från Finland. Skadorna var omfattande; av 1 345 hus låg 400 begravda under lager av lava och aska, och ytterligare 400 hade fått betydande skador. Men öborna var fast beslutna att skynda tillbaka till hemmets härd, och redan på hösten kunde myndigheter, post, skolor, telefon och elverk öppna dörrarna på nytt. Före utgången av september hade över 1 200 människor återvänt hem. Återuppbyggandet kom att ta tio år.

Förutom en bättre hamn blev öborna en uppfinning rikare till följd av vulkanutbrottet. Lava som spytts ut ur bergets inre bevarar länge sin värme, och man kom på idén att dra vattenledningar genom lavan för husuppvärmningen. I dag värms alla hus på Heimaey upp med "lavavärme".

Vulkanutbrottet lämnade efter sig ett nytt fjäll på öns östra sida som helt enkelt fick namnet Eldfell, vulkan. Öarna och deras spännande förflutna lockar till sig besökare från världens alla hörn och turismen har vid sidan av fisket blivit en viktig näringsgren också på Vestmannaöarna