Hekla

Hekla, på svenska också känt som Heklefjäll, ligger på sydvästra Island. Om vädret är klart kan den stolta profilen med snöbeklädd topp urskiljas på flera tiotals kilometers håll. I solens sken kunde man ta Hekla för vilket oskyldigt fjäll som helst, utan att ana att det under ytan döljer sig ett pyrande inferno.

Gamla reseskildringar hävdar att Hekla är ingången till helvetet (jfr uttrycket "dra åt Häcklefjäll"), för inte är vulkanen en av de mest kända i världen. Den aktiva perioden har troligen varat i över 6600 år. Sedan Island koloniserades har hon (Hekla är femininum på isländska, och betraktas närmast som en levande varelse) haft omkring tjugo utbrott som man vet om. Utbrotten har varit magnifika, men skrämmande, och har i sina spår lämnat markområden som svavel och lava gjort oanvändbara decennier framöver.

Storutbrottet år 1947 var så kraftigt att Hekla själv blev 20 meter högre, och höjden är i dag 1 491 meter. Efter det har många mindre eruptioner ägt rum, som små påminnelser om att den skenbart fredligt sinnade skönheten har ett explosivt humör. Hekla hade ett utbrott år 1991, och firade det nya årtusendet med ett nytt utbrott på våren 2000, då hon slungade upp en pelare av rök och aska som kunde ses också från Reykjavík.

Albert Engström delar muntert med sig av intrycken från Hekla i reseskildringen "Åt Häcklefjäll: minnen från en Islandsfärd" (Stockholm, 1913).