Islands ambassad – Helsingfors, Finland

Norra esplanaden 27 C FIN-00100 Helsingfors - Tfn: +358 (9) 612 2460



Turism

Vatnajökull

Glaciären Vatnajökull i sydost är Islands och samtidigt Europas största glaciär. Den har en yta på 8 100 km² och istäcket är upp till en kilometer tjockt. Dess kalla och oberäkneliga skönhet lockar, och för den som är modig ordnas turer upp på glaciären.

Vatnajökull

"Glaciären skiftar i många färger; stålblå hård is, vit, redan mjuk och smältande blötsnö, upprätta isväggar formade som basaltklippor, sand och sot och stora jättekast inne i isen. Besynnerliga röster hörs när isen och allt som den för med sig sätts i rörelse och smälter."

(Pieni suuri maa/ Antti Tuuri, "Det lilla stora landet", ej översatt till svenska)

Under den kalla ytan göms ett eldfängt inre. Den senaste tidens mest förödande vulkanutbrottet under Vatnajökull ägde rum i närheten av Grímsvötn, ett sjöområde under isen. Här samlades de smälta ismassorna till ett jökellopp som med oerhörd kraft forsade fram över vägar och broar på senhösten 1996 (30 sept. – 7 nov.). 19 kilometer av ringvägen, riksväg 1 runt Island, förstördes däribland den livsviktiga bron till östra Island där man för en tid blev utan vägförbindelse med huvudstaden.

Vatnajökull

Jökullón

Vid randen av Vatnajökull bildas små glaciärsjöar och åar. De lösgjorda isblocken är naturens egna konstverk, som kan beundras och begrundas i sällskap med en isländsk guide. Glaciärsjöarna kallas på isländska jökullón, glaciärlaguner, och känslan av evighet vid stranden av en kall och stilla isländsk lagun glömmer man sent.

Jökulsárlón

"Isen som flyter omkring i sjön har vattnet tvättat ren och klar och genomskinlig; en tjock matta av isnålar ligger i strandvattnet, den rör sig sakta och klirrar i vågskvalpet. Vattnet är sött, men några hundra meter längre ner längs jökelån kommer det att blandas med Atlantens salta vatten, en gång avdunsta från oceanen, regna ner som snö på jökeln, ny snö kommer att falla ovanpå den och frysa till is som långsamt vandrar mot havet och ser på oss nu väldig, vit och allvarsam."

(Pieni suuri maa/ Antti Tuuri)



 

 

Leturstærð: