Befolkningen

Fram till sekelskiftet 1900 var folkökningen på Island rätt så obetydlig. Den hölls tillbaka av både naturkrafter och sjukdomsepidemier, som pest. Kring sekelskiftet bidrog även en betydande immigration till att invånarantalet inte steg i någon snabb takt.

Islands befolkning kommer till största delen från Norge. Också inslagen av keltiskt blod är rikliga, eftersom de norska vikingarna förde med sig irländska slavar till landet. Det är i dag svårt att avgöra vilketdera folk som har den största andelen i islänningarnas genetiska arv, men språket och kulturen på Island har i alla tider varit klart skandinaviska.

Den första folkräkningen på Island genomfördes år 1703. Metoderna var den tidens mest moderna, och resultatet blev 50 358 personer. Några år senare svepte svarta döden med sig ungefär en tredjedel av befolkningen, kring 18 000 man. Folkökningen började åter se lovande ut då kraterkedjan sydväst om Vatnajökull, som senare fick namnet Lakagígar, hade ett häftigt utbrott. Den giftiga askan spreds över stora områden, betesland förstördes och boskapen dog. Detta förde med sig hungersnöd och 9 000 människors död. Enligt folkräkningen år 1780 var islänningarna 49 500 till antalet, men år 1789 var de endast 38 500. Därefter tog folkökningen ny sats och trettio år senare överskreds gränsen 50 000 på nytt.

Folkökningen höll sedan jämn takt fram till slutet av 1800-talet då tecken på överbefolkning började ge sig tillkänna. När landet dessutom drabbades av missväxt två år i följd uppstod en kraftig och systematisk flyttningsström till Amerika. Mellan 1871 och 1915 bröt 15 000 islänningar upp och utvandrade till landet i väster, en stor andel i förhållande till den totala befolkningen på 70 000. Emigranterna grundade två kolonier på den nordamerikanska kontinenten, i Utah i USA och Manitoba i Kanada. Man kallar dem ofta "Vesturíslendingar", islänningar i västerled.

Trots utvandringen och flera sekel under danskt styre förde Islands väg mot självständighet. Nationella institutioner grundades och kring sekelskiftet 1900 tog fiskeindustrin fart på allvar. Det var den som slutligen satte stopp för utvandringen, och i folkräkningen år 1924 översteg befolkningen för första gången 100 000. Efter det har kurvan pekat stadigt uppåt med en fördubbling år 1968 och över 300 000 man år 2005.

Ända in på 1900-talet levde Islands befolkning splittrad på landsbygden. Alla förvaltningsorgan flyttades till Reykjavík på 1800-talet och staden började småningom växa, men fortsatte ändå länge att vara en småstad. Små tätorter med tillhörande service uppstod kring fiskförädlingen, men landsbygden var ännu realtivt tätt befolkad.

I dag håller många av tätorterna kring fiskeindustrierna på att avfolkas och befolkningsutvecklingen präglas av huvudstadens snabba tillväxt. Ännu år 1910 levde 80 % av befolkningen jämnt fördelad över hela Island, men i dag bor den största delen av befolkningen antingen i huvudstadsregionen (60 %) eller i landets södra delar (Suðurnes, Suðurland). Mest oroväckande har utvecklingen varit i Västfjordarna (Vestfirðir), där befolkningen stadigt minskar från år till år. År 2000 var minskningen hela 2,2 %.

Vid utgången av år 2002 bodde 179 992 av landets totalt 288 471 invånare i huvudstadsregionen. Det enda området som därutöver har attraktionskraft är Norðurland eystra och dess huvudstad Akureyri, som har visat en jämn tillväxt. På Island finns det några kommuner med mindre än 100 invånare. I början av år 2004 hade den minsta kommunen 37 invånare, medan den största kommunen (Reykjavíkurborg) hade 113 387 invånare.

(Befolkningsökningen åren 1988-89, % enligt kommuner, höfuðborgarsvæði = huvudstadsregionen)

Till följd av den höga sysselsättningen på Island är alltid en del utländsk arbetskraft bosatt i landet. Antalet har ökat något under de senaste åren. En stor del av utlänningarna vistas på Island bara för en kort tid, såväl emigrationen som immigrationen är livlig. Islänningarna flyttar till och från hemlandet på grund av arbete och studier; mången islänning lever en del av sitt liv utanför landets gränser.

Ytterligare information och diagram på Islands statistiska centralbyrås webbplats, Statistics Iceland.